Uppdaterad:
2015-08-24
kl 21:13
Gästbok

 

 

 A-prov 2012-11-12 17:43 

Blev lite sugen på att skriva om de senaste tävlingarna och lite annat.
Har varit och startat på två st A-prov i Danmark under hösten. Och ett i Sverige. Alla var för endast flatcoated. Vilket för mig inte spelar så stor roll eftersom att Vega nog inte bryr sig särskilt mycket om ifall hunden jämte är kort eller långhårig...
För det största problemet vi har haft är ju att hon har haft svårt att vara tyst på linjen när det fallit lite fågel.
Så antingen fick man ju ge upp karriären med A-prov eller försöka göra något åt saken.
Eftersom man hör ifrån alla "erfarna" att hunden är feltränad när de piper, så hade jag ju inte så mycket att välja på. Måste helt enkelt försöka träna bort det jag har ställt till med, antingen att handgriplingen "ta ur henne det". Eller som någon sa: Åk och jaga med henne utav bara fan, så ska du se att hon inte kommer att tycka att det är så jäkla speciellt längre. Jag valde det sistnämda, mycket trevligare. Har försökt att apportera minst en gång per vecka under hösten, vilket börjar bära frukt. Kan väl inte säga att hon är 100% tyst, men det är ytterst få gånger jag har hört nåt. Och vad kul vi haft Vega och jag under tiden!


Funderat lite om det där med träning och framför allt feltränade hundar. Man hör ju och läser allt som oftast om de stackars hundarna med sina värdelösa mattar och hussar som förstör för hunden. Om uppfödare som skyller allt på valpköparen, när inte hunden uppfyller kraven. Det stämmer säkert i vissa fall, men
som en god vän sa: Om nu allt hänger på HUR man tränar sin hund, varför i helvete far man land och rike runt för att para sina hundar?
Starka viltfinnare ifrån yttre Hebriderna korsas med hundar med en fanatisk will to please, till vilken nytta? När allt kan raseras på ett ögonblick om man introducerar en dummy lite för tidigt, eller på fel sätt! 
Nä, jag tror att en hel del sitter i generna hos hunden, konstigt vore det väl annars...


Skit i det nu för här ska skrivas om A-prov! Det första i Danmark  var ju det individuella Nordiska mästerskapet FCR. En walk-up på fasaner. Fyra hundar i linjen och resten kopplade en bit bakom. En apport per hund och in med nästa. Lugnt och fint med fyra skyttar som gick ett antal meter före. Jag drog startnr. 3, in direkt alltså. Först gick vi i en bokskog korsad av en massa diken. Vegetationen växlade mellan rätt öppet och all sköns bråte. En fasan sköts rätt så omgående, till startnr. 1. 2:an plockades bort p.g.a dåligt fotgående alltså stod jag på tur. Vi gick och gick och sen gick vi lite till,  efter ca 30 minuter hade det fortfarande inte fällts nån fågel. Började förstå vikten av ett bra fotgående… Vi kom ur skogen och skulle gå in i ett vassområde då det plötsligt small. Vi kallades fram till skytten, varken domaren eller jag hade sett nått falla. Blev anvisade att en tupp hade fällts och den skulle ligga ca 20-30m ut i vassen. Stod framför en 1 ½ meter hög vass. Skickade Vega som var ”rätt” så sugen på att apportera nu. La på en söksignal när jag såg vassen röra sig i rätt område och efter en stund hörde jag henne komma emot mig. Lite lätt spänd på att få se henne, hade hon fasanen eller inte? Klart hon hade! Fick koppla och koppla av en stund. Men jakten fortsatte, lite missräkning var det nog att det inte fanns mer fågel.
Men det löste sig, blev ett litet drev vid en å där rätt många föll bort. Dels tog några fel fågel, nån blev eye-wipad, nån lite för ohörsam. Jag kallades på nytt in på linjen för ett litet fasandrev, stod 45 min utan att de fick en endaste fasan på vingar. Nästa såt gick vi över en äng, där de stötte fasaner i en liten majsremsa jämte. Långa fina markeringar blev det.
Sex hundar var kvar när vi fick ställa upp oss på ett fält med en fasan-remiss  ca 60m framför oss.  Här fälldes rätt så många fåglar och även två harar, det var de största harar jag sett, gigantiska! Det varvades rena markeringar med dirigeringar där domarna valde fågel till oss. Två hundar knallade rätt så samtidigt och så var vi bara fyra. Vega skötte sig och mest nöjd var jag med en dirigering på ca130m där hon gick spikrakt, en stoppsignal, ett högertecken och fasanen var hemma. När drevet var över och allt inhämtat följde en liten domarkonferens. Det var tre norrmän och så jag kvar. Kände väl att åtminstone en av de andra låg före mig i resultatlistan. Domarna återvände och ville se lite till. Man är ju inte alltför rutinerad i dessa sammanhang och just då kände jag nog, att jag tar en andra eller tredjeplats bara vi slutar nu! Så kände nog inte Vega…
Sista drevet så stod vi uppställda två och två på varsin sida om en väg, längs med vägen löpte en 2 meter hög häck. Det sköts tre fasaner rätt så samtidigt och två föll på andra sidan häcken. Jag stod på tur och blev anvisad en av dem. Vega drog iväg genom häcken och efter ett tag(en evighet kändes det som) dyker hon upp med fågeln. Nästa fick skicka på den som låg på rätt sida häcken. Men den hunden hade börjat lägga ner fågel för omtag och gjorde så även nu, så där plockades han bort ifrån resultatlistan. Nästa blev anvisad den andra fågeln bakom häcken men lyckades inte finna den. Således fick den tredje hunden försöka på den. Men efter en lång dag så hade den hunden täppt till öronen rejält och gick ur hand. Så där stod jag ensam kvar, så det kan bli va? Så om ni nån gång står inför ett avgörande på ett A-prov se till att omge er med norrmän. Då behöver ni inte slita ihjäl er, de fixar ut sig själva….
Skojar lite, men det krävs förutom en duktig hund lite tur om man ska vinna de där proven.
1:e vinnare med cerifktat, cerrttikat, serbokrat, äsch cert helt enkelt!

Sen var vi ju iväg på Frks rasmästerskap i utanför Norrtälje, det var jättelångt dit och fan vet om det inte var ännu längre hem. Det startade med att de drev igenom en liten trädgård på fasaner. En hel del fåglar lyfte men våra skyttar bommade på de fåtal som kom inom skotthåll. Vår grupp fick istället vandra upp till de andra där startnr:1 och jag som hade 2 fick gå ut på en äng. Blev anvisade att det förmodligen låg en fasan på andra sidan ängen i ett område bakom en gran. Kan det varit ca 50m? Första hunden skickades och letade länge och väl men hittade inget. Vi blev ombedda att skicka. Tänkte för mig själv att där kan den ju inte ligga eftersom att den andra inte fann den. Lät henne ta för sig av marken tryckte ut henne djupare, var även i rätt område, fick kalla in. Domaren vandrar ut och tar upp en fasan precis där han sa att den skulle ligga! Jäkligt märkligt och dåligt av både Vega och mig. Men jag väljer här att skylla på skyttarna, hade de bara träffat de där första fasanerna hade vi troligtvis vunnit....;))
Koppel på, nummerlapp av, dagen var över, så kan det också gå till!


I Lördags åkte vi på nytt till Danmark. Ingela hade bokat en stuga där vi sov allihop. Trevligt hade vi. Hade glömt ölen hemma, fick dricka rödvin. Ont i huvudet när jag vaknade. Får man det av rödvin frågade jag Anna-Lena, nä bara om man dricker för mycket. Måste bero på nåt annat då....Väl på plats så var det morgenmad och en lille en. Mycket hornblåsande på detta stället. Vi lastades upp på vagnar och gav oss iväg. Första såten så stod vi ute på en rapsåker jämte en bokskog. Fasanerna drevs upp på andra sidan åkern och fälldes så att flesta hamnade i skogen. Markeringar mellan 40-80 m. Så fort första fasanen gick i backen så blev vi ombedda att skicka. Nr:6 send din hond!
Skillnad på de prov jag startat på i Sverige är att här så sätter de inte upp hundarna så tight på linjen. På den första såten hade vi nog 4m lucka till nästa hund. Man avlivar sin fågel själv. Och framför allt så skickar man under tiden drevet pågår, på både gott och ont. Som en klok domare sa, hundarna faller ifrån under dagen ändå, det ska inte vara en cirkus detta! Obelastade var vi efter den.
 
Nästa var ett monsterdrev, två timmar höll det på. Tyckte nog att de satte upp vår linje lite märkligt. Remissen låg framför oss ca 100m, skyttarna stod på en linje mellan oss och remissen. Var ska fåglarna ramla? Typ på oss! Många hamnade snett bakom oss i ett område med ris och träd. De flesta ramlade runt omkring oss i rapsen. En tupp slog i backen 1m framför Vega och mig, puuh! Jäkligt kul att 3 av 4 sitter kvar under hela tiden och inte ett pip hörs.
Tråkiga apporter dock för oss, hämtade de flesta som markeringar på allt mellan10-30m. Fick en fin dock som seglade förbi och slog i backen 70m bakom, skickade Vega som hade följt den fint, bara för att se en picking-up hund springa dit och snyta den. Fick kalla in, måste jobba med inkallning framöver märkte jag då... Även nästa vi skickade på kom en annan hund och tog, blev ombedd att skicka henne till vänster in i det risiga området för att ta en annan. Många apporter blev det... 
När det äntligen var över och vi hade skickat på eftersök, berättade domaren att Vega hade lagt ner en fasan för ett omtag som han inte fäste så mycket vikt vid. Men däremot hade han nån anmärkning på en markering som jag fortfarande inte fattar. Om din hund ser en fågel falla vill jag se den springa dit direkt och inte söka sig ut, sa han typ. Tror faktiskt att han blandade ihop hundarna på nåt sätt, eftersom att vi hade fått pissenkla markeringar och Vega typ spikat alla. Skitsamma var nöjd som fan att vi överlevt denna såt! 
Fyra hundar kvar efter lunch. Ingela med Mekko, Heidi med Munti, Maria med Trine. Nu stod vi uppställda i kanten av en äng med en grusväg bakom oss och bakom den en bokskog. Fasanerna kom flygande emot oss och hamnade de flesta i skogen eller i kanten. Det blev mycket som ramlade bakom linjen så det var ju ett jävla vridande och vändande hela tiden. Fick en markering bakåt som vi löste fint. Fick en till snarlik som jag tyckte hon markerat. Men ack så man kan bedra sig, trögstyrd kan man sammanfatta det hela med innan den var hemma...
Domarna var ej nöjda och ville se lite till på sista såten där det dessvärre inte sköts någonting.
Ingela vann, Maria tvåa, vi trea och Heide fyra. Tyvärr delades inget cert ut, vilket var helt riktigt eftersom vi hade belastningar allihop.
Kul ändå att vara med hela dagen, eller kul & kul?
Ibland undrar jag om jag är någon prov-människa. Att åka till skåne och apportera är jäkligt kul! Men under A-proven kommer jag på mig själv ibland med att stå och hoppas: Att gode gud låt det vara över, snälla låt det ej komma fler fåglar nu... Det beror nog på att jag inte litar riktigt på oss som ekipage än. Visst, knallar tror jag inte att hon gör och tyst har hon varit på de sista proven. Men däremot märktes det igår att hon tar lite stryk i hjärnan av all passivitet, jaktlusten tar över på bekostnad av samarbetsviljan.
För det är en djävulsk skillnad på att stå och blåsa på dem under träning och under jakt. Tycker jag iallafall. Men vi strävar vidare, Vega och jag!
På torsdag är det Skåne som gäller igen och då ska jag ta med Queen också, intressant! 







Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 2 ) 


 Senaste inlägg
2012-11-12 17:43
A-prov
2012-06-05 21:40
WT
2012-05-29 16:52
Tullgarn
2011-10-31 19:56
Nordiska
2011-10-23 20:32
HALLÅÅÅ!!

 Arkivet
november 2012
juni 2012
maj 2012
oktober 2011
april 2011
januari 2011
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
maj 2010
april 2010
februari 2010