Uppdaterad:
2015-08-24
kl 21:13
Gästbok

 

 

 Nordiska 2011-10-31 19:56 

Trillebåra!!


Det är skottkärra på Norska, bara så ni vet...


Hur långt kan man köra en bil för att starta på ett prov? Kan säga att 64 mil enkel resa är helt ok faktiskt. Allra helst när Fia är med, efter att ha suttit bakom ratten i ca 123 mil stannade vi i Lenhovda för att tanka. Efter en cigg släppte hon bomben:
-Andreas, nu jäklar kör jag resten!
Tårarna strömmade nerför mina kinder, hade vi inte varit gifta, hade jag friat på studs. Jag försökte med lite övertalning:
-Men inte ska väl DU behöva köra de sista låååånga 5 milen.
-Joho det ska jag!
-Tack, tack så in i helvete Fia...
-Äsch, vad gör man inte för varandra.


Lördagens lagtävling gick som en walk-up. 4 grupper med 4 deltagare i varje. Lottningen var redan klar att jag skulle starta i den sista gruppen.
Anna-lena & Leia inledde. Stabilt arbete vilket resulterade i en 1:a.
Janne & Light gjorde också en finfin insats. De belastades av ett lite för dåligt fotgående. En 2:a.
Ingela & Mekko missade en markering, annars var det riktigt bra, en 2:a även för dom.
Så inför sista gruppen låg vi och Danmark lika.
- Nu hänger det på dig Andreas, sa Ingela...



Ingela skickar Mekko på en dirigering


Startordningen inom gruppen lottades, jag drog nr:1. Det var 4 såtar som skulle "jagas" av. Domarna poängterade vikten av att ta rätt dummy, annars var man ute... 
Det började med fotgående i en uppförsbacke med lite skott på vägen. När man närmade sig krönet gick det en dubbel där vi blev ombedda att hämta den först kastade, gick bra. Samma procedur för de två andra. Uppe på krönet skulle det bli dirigeringar för alla. Vår låg ca 70-80m bort över åkern in i skogen ca. 5m. Lysande Vega!
Andra såten stod man precis i nedkant på en kulle, här kom det dubbelmarkeringar som bara syntes i luften bakom kullen. Hunden jämte fick skicka och ta en av dem och den som var kvar var till oss. Man svängde på linjen och det kom ytterligare dubbelmarkeringar till alla hundar där man skulle ta varsin. Även här skötte sig Vega.
Koppel på och raskt vidare till nästa. Fotgående 50-60 m med skott(alla skott där det inte ramlade nåt fingerade kommande dirigeringar) svängde upp linjen och här fick alla hundar en dubbel under gång där man skulle ta in båda.
Såten avslutades med varsin dirigering, vår låg tvärsöver fältet in i ett hörn med högre vegetation ca 100m kanske. Duktig hund!



Sista såten, man gick på linje på ett fält. Till höger om fältet ett område med högt gräs och buskar. Bakom det skog.
Alla hundar fick en dubbel under tiden man gick. En kastades på fältet framför oss och en i området till höger. Visste att den första dubbeln var vår och fick lite smått panik när jag tyckte att Vega inte markerade den högra. Spikade första och den andra hade hon nog ett hum om, den kom in efter lite styrning. Det hela avslutades med ett sök där man skulle få in hunden i skogen bakom området där markeringarna hamnat. Alla fyra hundar sökte samtidigt. Kanon! 
Slut och domarna höll lite kritik, där det enda dom sa till mig var att vi hade löst provet som provledning och domarna hade tänkt sig att det skulle lösas, en god premie skulle vi få.
Här förstod vi nog att guldet var vårt eftersom att Danmarks hund hade stora problem med fältarbetet. Och även hade en belastning på en dirigering.



Så sant så, under middagen på kvällen förkunnades det Svenska laget som segrare följt av Danmark, Finland och Norge!
Vilken härlig känsla!
Vega blev utnämnd till bästa hund och hp:t rök på sista markeringen, berättade domaren. Blev ju pga av detta även Norsk Jaktchampion!
Även jag fick ett litet pris.
Vadå, tänker ni kanske?
-Äh, skit i det.
-Men kom igen nu Andreas!
-Äh, men det var inget viktigt...
-Andreas! Ut med det nu för fan!
-Nej men det var inget, jag lovar.
-Nähä skit i det då.
-Jag blev utsedd till bästa FÖRARE!
-Men du skulle ju inte säga det.
-Nä, men ni tjatade ju så förbannat!



Dag två, där den individuella Nordiska mästaren skulle utses gick som en fingerad andjakt. Åtta hundar startade uppdelade på två grupper. Fick vänta, eftersom jag drog startnr:9. Två såter, där man på första fick en lång dubbel på vatten, en dirigering över en bäck och ett sök. Lång passivitet. Hela provet stod man på linjen okopplad. Vegas kritik efter första: Helt obelastad, utmärkt arbete.
På andra såten stod man i en liten skogbacke med myrmark framför sig. Där det var lite bäckar och öar och öppet vatten. Här skulle man utföra följande: En dubbel där man en gång skulle hämta den första och en gång den som var kvar. Ett riktat sök. Och en lång knivig vatten dirigering.
När jag skulle skicka Vega på den markeringen som var kvar, sprang hon åt helt fel håll. Lite jobbigt när hunden ger sig av snett åt höger och markeringen ligger snett åt vänster ca 80m ut...Fick dit henne, vi avslutade det hela med vattendirren som gick helt ok.
Förutom missen på markeringen gick hon riktigt jäkla bra och vi belönades med ännu ett 1:a pris!
Ingela och Mekko hade även de fått en etta, så nån av oss skulle stå som slutsegrare.



Det blev Ingela & Mekko som drog det längsta strået. Enligt Fia som sett dem hade de gått som tåget.
Ett stort GRATTIS till ER!!



Ett riktigt proffsigt ordnat mästerskap, fruktansvärt duktiga funktionärer, provledning och domare, gjorde helgen till ett minne för livet!
Anna-Lena, Ingela, Janne&Annika tack för en trevlig helg tillsammans! 
Stolt som en tupp att ha fått ingå i ett lag tillsammans med er!!
/Andreas




Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 7 ) 


 HALLÅÅÅ!! 2011-10-23 20:32 

Dags att skriva lite, killen som bara bloggar i medgång....
För i fredags tog vi ett 2:a pris på Frk:s A-prov!!


Vadå medgång? 2:a pris på ett prov med bara massa flattar....
Det är väl för fan ingenting!
Är det ju!
Är det ju inte!
ÄR DET JU!!
ÄR DET VÄL FÖR FAAAN INTE!!!


JAG tycker det iallafall.
Kan du väl för fan inte tycka!
Kan jag väl!


Sluta nu för helvete, båda två!!


Hursomhelst, så skötte sig Vega alldeles förträffligt. Efter de två skräckupplevelserna på min inledande A-provskarriär, så räckte det ju att Vega hämtade en anka så skulle det ju innebära en förbättring med 100%.
16 hundar kom till start, drog nr:5 i lottningen. Första såten stod vi 8 hundar ute på en stubbåker. Framför oss ca 100-130m var det en gammal järnvägsbank där det nu var en cykelväg. Vegetation med buskar och träd på båda sidor om vägen.
Drevet satte igång och alla stod passiva i ca 10 minuter. Sen kopplade vi utom de två första hundarna.
När jag kallades fram till linjen så blev vi anvisade en and som gått ner någonstans runt ett par buskar med röda blad intill vägen. Skickade Vega som tog en fin linje ända ut till rätt område, la på en söksignal och sen var det bara att stå där och hoppas...efter nån halvminut kom hon med ankan, bra Vega!
Hunden jämte skulle ta in en ifrån typ samma område, vilket de inte lyckades med, så då fick jag skicka igen. Nu blev linjen lite sned så jag fick blåsa och visa vänster. Hon sprang vänster en bit för att sen vika av ut igen, blåste innan hon kom fram till vegetationen och visade vänster vilket hon lydde(fattar ni? två stopp och två tecken, lydde allt!! fattar ni?)
Nosade lite efter en redan apporterad anka innan hon försvann upp i rätt område, väääntan..................Vega dyker upp med fågel i mun!!
Nämen, sa domaren, hon hittade en till! Ja vilken jäkla tur, sa jag...


 



Foto Kathy Pedersen


Byte till nästa domarpar, där vi skulle få en apport till innan grundomgången var klar. Ny damm, men samma stubbåker. Här blev det lite jobbigt, när vi blev framkallade på linjen hade de ingen mer hund, eftersom alla de andra fått sina två apporter. Så där stod vi, lilla jag och Vega okopplade själva jämte domarna och kunde inte skicka. Vi skulle vänta på nån hund ifrån den andra gruppen, men det kom aldrig nån. Till slut blev en hund framkallad bara för att jag skulle få min tredje. Fick en anvisning på en fågel som låg ca 70m bort på stubben till vänster om dammen. Snygg linje rätt i vind och den var hemma.


Sen skulle det vara lunch men så blev det inte utan det blev en damm till, den enklaste apporten för vår del, en dirigering ut på en gräsmatta där ankan låg väl synlig ca 60m bort.


Lunch, där vi fick reda på att nio hundar hade nollat, två hundar var färdigbedömda och fem hundar hade gått vidare, däribland vi. Två av de fem var belastade så på sista såten fick de varsen apport sen var de klara.
Här stod vi uppställda precis innan kanten till en nyplöjd åker. Dammen låg väl ca 100m bort. Mina två första apporter var väl rätt så likartade, fåglar som fallit i bortkanten på åkern, de vållade inga större problem. Sen fick vi försöka på en anka som fallit i en slänt bortom en skytt på andra sidan åkern i ett område med högt gult gräs. Hunden innan oss misslyckades.
Fick dit Vega relativt bra och hon försvann ner för slänten in i gräset. Dyker upp 50m till vänster utan anka, får dit henne igen, dyker upp på samma ställe igen, (helvete tänker man då) Nu lyssnar hon väl inte klockrent på alla blås och tecken, kommer iallafall dit igen får stopp på henne, ger henne ett ut som hon lyssnar på och hittar fågeln efter en stunds sökande.
Nu var det bara två hundar kvar, vi får en apport var till i bortkant på åkern innan vi blir kommenderade ut på ett fält bakom oss.
Här står vi i en svag nerförsbacke och i slutet på backen är det ett dike med vass på båda sidor 60-70m bort cirka. Efter vassen fortsätter fältet. Fågeln ska ligga i vassen intill en telefonstolpe.
Här gör jag misstaget som grämt mig långa stunder ska ni veta. Men det är lätt att vara efterklok. Vega tar en fin linje och närmar sig vassen ca 15m till höger om stolpen, skulle givetvis blåst stopp på henne innan vassen, gett henne ett vänster tecken. Hållt henne kort, eftersom vinden kom från höger och det inte gick att skicka till vänster om stolpen.


 



Foto Kathy Pedersen


Vad hände då, jo jag släppte in henne i vassen, hon rasslade igenom den som ingenting och dök upp på andra sidan jävla bra linje men lite för lång kan man säga... Blåser stopp men får henne inte in rätt område, hittar en annan anka som jag inte visste att den fanns.
Andra hunden hittar rätt fågel, provet var slut...


Måste ändå vara nöjd, efter de andra a-proven så har vi varit med på en 5-6 jakter, Vega har blivit lite mer rutinerad och tycker inte att det är alldeles förbannat fantastiskt att det ramlar änder ifrån himlen, och att alla är hennes....
Hon gick faktiskt jäkla bra och vi blev tilldelade Guns Choice, och ett pris för bästa tik.


 



Foto Kathy Pedersen


Jäkla kul att sju hundar gick till pris.
GRATTIS Håkan Svensson och Frank till ert 1:a pris


Nu när jag ändå sitter här och skriver så måste jag ju nämna Fia och Kalvens debut på b-prov.
Utanför Ystad gick provet och domare var Åke Liedgren.
Får ni tillfälle nån gång att åka på prov med Fia när hon ska starta, så tacka nej! Ett litet tips bara...
Neggo-Fia, bara för att slippa umgås med henne innan start erbjöd jag mig att vara funkis.
Provet började med fotgång på en stig intill en sjö med höga träd och snår mellan stigen och vattnet. Skott och vatten markering under gång, bara det fick Fia att bli hyfsat blek om nosen. Två gånger upprepades dessa markeringar. Sen var det ytterligare fotgång uppför en backe till söket där det låg sex vilt. Efter detta en rätt så lång markering där en svartfågel kastade i en uppförsbacke i bokskogen.
Provet avslutades med en vattenmarkering som kastades som en hörselmarkering en fem meter ut i vattnet. Hunden stod ca 50 meter ifrån vattnet med en skarp slänt framför sig.
Innan Fia och Queen skulle starta så gick jag för att titta till dem. Hittade henne vid bilen med en cigg i munnen och en sån där blick som bara Fia kan ha.
- Fy fan vilken jävla hund sa hon. Kunde jag så skulle jag fan bara åka härifrån.
-Vad är det nu då?
- Det är ju ingen som helst jävla idé att starta henne!
-Nähä...
-Hon tar ju inte anden riktigt en endaste gång, när vi har tränat nu!
-Nähä...ska jag starta henne då?
-NEEJ!!
-Nähä...


Fick gå och träna lite med Fia, Queen och ankan och vara den psykolog som krävs i dessa sammanhang.
Dags för start och de löste det där provet som ingenting. Spikade alla markeringar, rasslade igenom söket så att domaren fick göra ett litet uppehåll för han hann inte med att skriva. Att se henne ge sig nerför den branta backen till den sista markeringen, genom ris och buskar och all sköns bråte var häftigt!
Queen är mer svårarbetad än Vega, helt klart. Fia får lägga ner ett jäkla arbete med allt det här runt fötterna. Men får hon till det så tror jag det kan bli riktigt bra, och då kan jag ta över henne...


Fan nu har jag skrytit med båda hundarna, duktigt Andreas!


Nästa helg bär det av till Norge, Vega ska starta på det Nordiska mästerskapet för flattar. Ska bli kul, kanske...
/Andreas    

 




Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 9 ) 


 Senaste inlägg
2012-11-12 17:43
A-prov
2012-06-05 21:40
WT
2012-05-29 16:52
Tullgarn
2011-10-31 19:56
Nordiska
2011-10-23 20:32
HALLÅÅÅ!!

 Arkivet
november 2012
juni 2012
maj 2012
oktober 2011
april 2011
januari 2011
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
juli 2010
maj 2010
april 2010
februari 2010