Uppdaterad:
2015-08-24
kl 21:13
Gästbok

 

 

 En jaktdag 2010-09-26 16:14 

Igår var vi iväg på en jaktdag, Vega och jag. Elsa fick också följa med som back-up om det skulle behövas.
Det skulle jagas rapphöns på f.m och änder på e.m. Alla hundförare fick gå i drevet med hundarna, och driva fåglarna mot skyttelinjen. Ingen apportering under skyttet alltså. Tre spaniels arbetade effektivt av marken framför oss och vi gick och klappade. Mycket klappande blev det... Det lyfte en hel del rapphöns, vissa flög åt fel håll för skyttarna, medan vissa flög åt fel håll för dem själva. De flesta gånger hörde man endast skotten utan att se rapphönsen falla. 
Efter att jakten blåstes av fick man hjälpas åt att apportera viltet.


Vi fick av skyttarna reda på att tre stycken hade fällts ute på ett fält med halvmeters gräs. Skickade ut tre hundar för att söka rätt på dem. De är jäkla inte lätta att nosa upp, och dårakt inte när man som Vega flöjtar runt med nosen i luften mesta tiden. En rutinerad labrador visade var skåpet skulle stå, noggrant finkammade han området och fick lön för mödan.


Under ett annat drev såg jag en rapphöna gå ner i ett område med lite högre gräs, efter ett tag när vi fick börja apportera, skickade jag Vega. Inte en tillstymmelse till att få vind av den när hon passerade området. Blåste inkallning och söksignal letade länge som fan i området, sen plötsligt ser jag henne rycka till, ta en löpa på ca 350m in i ett buskage och kommer ut med rapphönan, duktig tjej!


Ja okey då, en löpa på ca 3,5m då, om det ska vara så jävla noga....
Det var den enda apporten för Vega under förmiddagen, men ändå jäkla nyttigt att gå på linje med spaniels som far fram som yrväder överallt, skott, och den där förväntan som de har när de vet på nåt sätt att det är på riktigt. Eller det kanske inte dom vet, vad vet jag...


Under andjakten fick vi bra pass där det hände mycket, perfekt med tanke på vad som hände på det praktiska. Bra markeringar fick hon, fick även tillfälle att skicka på ett par dirigeringar ut till en ö. En gång fick jag ta till benen och springa fram och tala henne till rätta när hon skulle lägga ner och ta ett omtag. Finns ju liksom ingen anledning när man ser att de har ett bra grepp. Lugnt och fint gick det till väga, när jag och min apporteringsgranne hade ögonkontakt innan vi skickade våra hundar. 10 änder hade jag framför mig när jakten blåsts av. Med en klump i magen satte jag mig ner och började gå igenom änderna. Kände inga lustiga grejer alls. Tog hjälp av en rutinerad herre, som också kände igenom dem. -Inget fel med de här Andreas! Jävla skönt! 


Vid nästa såt hände det grejer, när jakten kom igång upptäckte jag att jag stod ensam med två skyttar och de sköt bra kan man säga... Det var fullt upp med att ha koll på änderna som föll, försökte att bara skicka på de som var påskjutna. Det var rätt kul att se Vega, hur hon börjat fatta vad det går ut på, att sluta sitta och dumglo på skytten och istället spana på fåglarna. Hon skötte sig riktigt bra, tyst och lugn satt hon stadigt jämte mig. Fint höll hon i fåglarna, nån försökte hon lägga ner men då var jag på henne som en iller. Efteråt gick jag återigen igenom änderna, kändes helt okey, ännu skönare eftersom hon hämtat ännu fler på denna såt.


Under sista jakten för dagen blev vi placerade på ett lugnt ställe. Tog med båda hundarna, mest för jag tyckte synd om Elsa. Jägaren på stället kom förbi, fick hålla hans hund eftersom att han skulle ut i en kanot och försöka få tag en skammad som simmade omkring en bit ut. Han drev den mot vassen och jag skickade Vega, som gav sig iväg efter den. Han såg Vega hela tiden och refererade,-  Nu är det nära! Nej! Fan så nära hon är! Snart, snart, jaa, hon har den!
Jävla duktigt arbete av henne Andreas! Mmm, sa jag.


Det var skönt för mitt självförtroende att få komma med på en jakt så snart efter fadäsen på det praktiska. Att se att det inte var några som helst tendenser till att ta hårt i viltet. Men även att tala om för henne att det inte är okey att ta dessa omtag.


Nu vågar jag nog anmäla till ytterligare ett praktiskt, kanske.


Fick precis reda på att Tobbe och Wilson blivit godkända på det praktiska idag! Därmed kan Wilson titulera sig SE JCH!!! GRATTIS i massor Tobbe!!
/Andreas


 



Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 2 ) 


 Snopet... 2010-09-21 16:22 

Där kom man ner på jorden.....och ont gjorde det så in i h-e!!


Fick i Torsdags erbjudande om att gå det praktiska redan på Måndag alltså igår. Vad kan gå fel liksom?
Tusen grejer förmodligen, men att det som skedde skulle ske trodde jag aldrig.(lät nästan lite som Harrisburg-sketchen)


Uppåt landet styrde vi kosan. En liten jakt hade jag fått höra innan, men det var ju fel... Många änder skulle fällas så det skulle bli en lång dag sa jaktledaren, redan då kändes det jobbigt. Det blev inte bättre när en av apportörerna som ska bli domare tyckte att hon kunde väl då minsann passa på att gå som elev när hon ändå var där.


Vid första dammen blev vi utplacerade uppe på en höjd ca. 60m ifrån vattnet, Vega pep till en gång när kopplet åkte av, sen sa hon inte ett knyst resten av dagen. Här fick vi inte skicka förrän domaren sa till. Det var öppet så hundarna såg 8-10 skyttar, men vi skulle koncentrera oss på tre. Änderna som fälldes hamnade långt ut på dammen, så det blev långa apporter skulle gissa på 100-120m. Fyra änder hämtade Vega som markeringar, när jakten var över fick vi gå ner och ut på landtungor och söka igenom vassen här hittade hon ytterligare två.
Jag var nöjd, Vega stadig och tyst med fina apporter. 160 änder fällda, det var många ovana skyttar med så jaktledaren var inte nöjd med skyttet.


Damm nr:2. Där fick vi ställa oss ute på en landtunga kramandes med en liten björk allt för att inte skrämma änderna. Vega skulle apportera åt ena hållet och den andra hunden åt motsatta. Åt vårt håll fälldes inget så efter ett tag fick vi vända på oss. Vega fick ett antal hyfsat enkla markeringar. Sen blev vi anvisade av eleven att dirigera på en and som låg på andra sidan vattnet uppe på land ca 30m sammanlagt kanske 80m. 
Har kommit på att det är en viss skillnad på att dirigera med två kastade dummies som störning och att dirigera med ständiga skott i öronen och fallande fåglar lite här och var.....
Fick dit henne iallafall och det var jag rätt så nöjd med. Hon hämtade ytterligare ett gäng markeringar och sen fick vi skicka på ett par dirigeringar ute på vattnet. En ny erfarenhet är också att man ska dirigera sin hund samtidigt som man inte får synas för änderna i luften, sittandes på huk i ett buskage och vifta och blåsa kändes som liiite överkurs för oss...
Efteråt gick vi upp på en kulle och skulle försöka hitta en skammad, Vega fick vind av den efter ett tag men den var så pigg så den tog till vingarna.
 Fick söka av vassområdet där det inte fanns några(hittade inga iallafall)14 änder för Vega. Över 200 fälldes.


In i bilen och iväg till nästa men innan dess så hade vår provkamrat åkt ut, lite för lätt i rumpan en gång för mycket. Till oss sa domaren att han ville se att Vega tog för sig lite till och att hon skulle bli lite lydigare på tecken och signaler. Okey, ska försöka sa jag, medans jag tänkte är han inte nöjd med detta så kommer det att bli tufft.....


Så till tredje och sista dammen. Började inte så bra, domarna var sena till vårt pass, fick springa hukandes ca 200m med Vega i koppel under tiden jakten hade inletts. En mer erfaren snubbe hade nog inte sprungit och stressat upp hunden än mer, bara för att domarna inte hade koll. Men jag sprang.... Ställde upp oss och nu var vi ensamma. Stod i ett skogsbryn med ca 30m till vattnet rakt framför oss låg det en trä-spång ut till en liten ö med en skytt på. Flog på flog och i varje regnade det änder från himlen, måste här erkänna att vanligtvis coola Andreas blev lite smått stressad. De hade vid detta laget sett att Vega var stadig så jag fick skicka själv. Tänkte med domarens ord efter förra dammen i färskt minne, att nu jävlar ska vi visa dom...
Jublade inombords när Vega vann en kappsimning till en and före en annan hund. Blev anvisad att skicka på en skammad i vassen som hon inte sett, JA! hon tog den, Hela tiden fick hon markeringar i dammen. Ut på spången, ut på ön, ner i vattnet och in på spången. Blev anvisad på en skammad till som försvann till vänster om oss på land, skickade Vega som snabbt fann den. Och här var första gången jag såg att hon la ner en and för ett omtag. Fortsatte med att hämta fåglar ifrån dammen...


Vega la ner ytterligare två som jag såg, det var bara det att man inte såg henne när hon gick upp på ön.
Domarna började att viska med varandra bakom min rygg, nåt stod nog inte rätt till tänkte jag. De gillar väl inte att hon lägger ner dem, fan Vega varför börjar du med det nu? Sista dammen och allt som står på spel! Hela vägen in nu Vega, så ja duktig hund!
Domar-eleven närmar sig och säger: Andreas, nu har din hund tryckt ett flertal änder. VA!!?? Hon kunde likaväl slagit mig med en slägga i huvudet, skojar du? sa jag. Nä, sa hon. Men den som viskar han ljuger, försökte jag(nä det gjorde jag inte)
En sån fullständig JÄVLA ridå ner alltså, har jag aldrig upplevt.
Har hon gjort det vid de andra dammarna också? Nä det hade hon inte. Utan det var nog stressen trodde de. Det var dem hon lagt ner som hon tryckte till när hon tog dem igen. De är ju inte förstörda sa hon, men tryckta. Fick känna på en, om man kände på ryggen längs sidorna så kunde jag efter ett tag känna revbenen på ena sidan, på den andra var det som en liten inbuktning. Detta var det sista på skalan av saker som jag trodde kunde skita sig.
Men min lilla Vega är ju för fan inte hård i mun, kan stress få hundar att göra konstiga saker? Inte vet jag.

Om man ser på det så här i efterhand så blev det nog för mycket för Vega. Första gången för Vega på sån stor jakt, innan har hon hämtat max 5 fåglar på en kväll. Skulle ha väntat lite förmodligen.

Det här är ingen bortförklaring, människor som känner mig vet att jag är ärligheten själv när det gäller hundar och de som läst bloggen genom åren vet nog att jag är den första att erkänna mina hundars fel och brister....


Ändå det kändes så jäkla pinsamt, det första man tänker är nästan. Vad ska folk säga?
-Visst, visst, tre raka ettor i elit på b-prov kan hon ta, men vara med på jakt kan hon inte...
-Där kom hennes rätta jag fram..
-Vad var det jag sa, hon är ingen bra hund egentligen...
Eller kanske folk är som man hoppas, att man gläds över, och lider med, andra människors med- och motgångar.


Faktum är att efter en sömnlös natt och att ha pratat med lite erfaret folk igår så skiter jag i vilket.
Antingen skedde detta en gång och aldrig igen, eller så är det nåt vi får försöka träna och se om hon börjar fibbla med viltet när hon blir stressad, eller så kan hon inte vara med på jakter, och då får hon väl vara en sån där dummie-hund.
Det är trots allt fortfarande min fina lilla Vega, och hon är ju trots allt BARA en hund....... 
/Andreas  


 



Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 8 ) 


 Söndag 2010-09-19 11:31 

Jaha, det var det det..


Gårdagens prov utanför Borås inleddes med att båda hundarna sattes upp jämte varandra. Två skott och två markeringar kastades så de föll dolt bakom en liten kulle. Wilson som vi gick i par med skulle hämta in dem, men först fick Vega och jag transportera oss en bit för att ta in en dirigering. Jämte linjen på båda sidor låg det störningsdummies. Gick bra.


Tobbe fick skicka på markeringarna, när Wilson hade tagit den första och var på väg in så kom ytterligare ett skott och en markering. De löste det riktigt bra.
Sen skiftade man uppgift. Här kom dagens enda plump. Vega var iväg länge som fan på den första man såg ju inte hunden, skulle precis blåsa inkallning eller gjorde jag det? Kommer inte ihåg. Hon fann den till slut. Fick styra henne på de båda återstående....


Så en förflyttning till vattnet här fick man typ samma uppgift som på land vi fick två markeringar som hamnade till höger om oss den ena helt dold bakom en klippa. Men först skulle Tobbe skicka Wilson på en dirigering på ca 100m förbi Vegas apporter och så låg det även en liten konstgjord ö en bit ut. Efter att den var funnen så fick vi skicka på markeringarna som vid detta laget hade drivit in till land båda två. Vega tog en perfekt linje där den ena hade hamnat men där var den ju inte kvar. Hon gick upp på land och sökte längs kanten och fann den första. Skickade igen och nu spikar hon den andra.
Växlade uppgift och vi fick skicka på dirigeringen, jäkligt snygg linje på Vega. Efter ett tag fick hon syn på ön men det räckte med en signal för att få henne därifrån. Fortsatte på linjen och, fick ge henne ett par tecken på slutet när hon ville upp på land lite för tidigt. Kanon!


Söket kvar, som låg i en fårhage. Ett lite väl lätt sök som jag ser det. 16 dummies utlagda. Hundarna hämtade in en var sen fick man skicka båda samtidigt. De sökte på bra både Wilson och Vega och domaren var efter tag nöjd och provet var över. I den öppna kritiken fick båda hundarna lovord, lite minus på landmarkeringarna för oss. Men att vi skulle få ett bra pris.
En tvåa tänkte jag för mig själv, eftersom det strulade så på markeringarna.


Men det räckte till en etta! Efter prisutdelningen pratade jag lite med domaren(Bengt Gustafsson) som såg till helheten och även att jag fick stötta på markeringarna så tyckte han att vi hade gjort ett 1:a pris-jobb.


Sammanfattande kritik:  En tik som genomför dagens prov på ett bra sätt. Kräver lite stöd på landmark. arbetet. Har sin styrka i dirigeringsarbetet och sökarbetet.


Tobbe & Wilson tog även de sin tredje etta, Marina och Dot drämde till med ett HP! GRATTIS så in i h-e till ER!!


Carina & Ebba gick inte hela vägen till topp, och fick ett 2:a pris.


Återigen, TACK så hemskt mycket för alla gratulationer. Det är så roligt att så många gläds med oss!
Nu återstår det praktiska, få se när det blir och hur det ska gå...
/Andreas



Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 2 ) 


 Fredag igen 2010-09-17 13:48 



Vem är det här då?


Jo det är ju Queens kullbror som bor på Gotland. Ace heter han och matte heter Marie.
Vi träffade dem i helgen som gick. Det såg mycket lovande ut! Härlig kontakt de där två, och Ace berättade för mig att han skulle bli jäkligt duktig när han blir stor.
Lik sin morsa till utseendet tycker jag nog allt..




Imorgon bär det av till Borås och frk:s b-prov. Kom med som reserv, blev inlottad att gå i par med Tobbe & Wilson. Blir ju som vilken träning som helst. Kanske inte riktigt...


Igår var vi på lite fågeljakt med Tomas. Meningen var ju att Vega skulle få lite apporter. Höll på att gå åt helvete eftersom att jag tog med både bössa och Elsa, och det är en sak för mycket för mig. Fia hade Vega och var heligt förbannad lindrigt uttryckt när Elsa kom farandes på varje fälld fågel. Jag har svårt att få kontakt med henne när hon fall-apporterar, kan man väl säga. Har man gett dom lillfingret så....
Kajsa fick ta hand om Elsa....


Vega skötte sig bra hon hämtade 3 gäss och ett par änder. Två av gässen var skammade, hon har lärt sig ta dem riktigt bra nu, kul!


Själv fick jag ner 1 and! Jag lär mig också!
Trevlig helg på Er!
/Andreas

 




Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Inga kommentarer ännu 


 Gotland 2010-09-13 18:41 

Jaha, hur kul är det att skriva nåt om lilla mallgrodan då?
Får nog ta upp karriären med Muppen igen, då hände det ju alltid nåt på proven....


Skulle ha gått i sista par, men de där Gotlänningarna skrämde upp mig med att det inte var säkert att vi hann med färjan hem då. Bytte till första par, ögonaböj.


Anki Andersson dömde(förbannat bra domare förresten;) Parkamraten frågade vem som gick som nr:1, lång tystnad, i det läget räcker man ju inte precis upp handen och säger: Det kan VI göra.... Fick gå som nr:2. Det började med en lång transport längs med sjön på en smal stig. Ställde upp oss jämte varann och det blev en dubbel för den andra jycken. De hamnade på andra sidan sjön ca 60m bort, en i näckrosor och en i vassen, när den hunden var på väg in med den andra fick vi skicka på en dirigering ca 50m till höger om markeringspunkterna, kan den ha varit 70-80m kanske.
Domaren ville inte att hunden skulle gå i där den andra hunden gick i för markeringarna, utan igenom ett rätt så snårigt ställe innan vattnet. Nejade åt markeringarna och skickade i Vega som tog en fin linje, kom lite väl långt åt vänster så jag fick styra lite på slutet, tog väl inte alla tecken klockrent men var väl i hand tycker jag.



Vattenmarkeringarna



Vattendirigeringen

Därefter var det dags för landdirigering, tänk på att hunden försvinner lätt sa domaren, det förstod jag för det var som att skicka in i en djungel. Den var inte lång, ca50m. Ställde upp henne och skickade, de var tvungna att ta en rak linje på ca 30m sen blev det en liten öppning där man återigen kunde se hunden, Vega dök upp och jag blåste ett stopp för att därefter skicka henne med ett ut de sista 20 meterna, gick galant. 



Landdirigeringen


Dags för söket, man skickade växelvis till att börja med, fick vänta som vanligt. Man flyttade sig längs med en stig, på slutet fick de söka samtidigt, Vega jobbade på bra, hämtade in sju dummies fick leta rätt länge för att finna den sista.



Sökområdet.


Slutet närmade sig, en dubbel på land. Kändes rätt lugnt och tryggt när vi gick ett rätt så långt fotgående.
Man stod  i en slänt, markeringarna hamnade i en uppförsbacke. Så först lite nerför sen igenom ett område på ca 30m vass och sen lite uppför där de föll i ormbunkar. Skickar Vega, som vill avsluta snyggt genom att spika båda. Jäkla duktig hund!




Dubbeln.


Provet var över och det kändes bra, det enda domaren kunde anmärka på var nog dirigeringen på vattnet tänkte jag.
Anki är av den sorten som säger priset direkt i den öppna kritiken och det enda, som hon anmärkte på var mycket riktigt dirigeringen. Kunde väl ha åtlytt mig lite bättre vid nåt tillfälle men att Vega var väl i hand och löste den helt ok. Ett 1:a pris!
Sammanfattande kritik:
Känns väldigt tryggt genom hela provet, då hon genomgående löser uppgifterna tillsammans med sin förare på ett mycket bra sätt. Förs trevligt!


Sen att vi var den enda ettan gjorde ju inte saken sämre, att vi var bäst av alla liksom. Att vi satte ALLA andra som var där på plats liksom, vad trodde ni liksom, Don´t mess with Vega liksom, cause she´s gona whip your tiny little asses liksom, she´s gona whip your big fat asses too liksom. she´s go.. ANDREAS skärp dig för HELVETE det är ju bara en liten egenskapsbedömning, det är ju bara en liten hobby ju..... okey förlåt....



Rosett, diplom, vp liksom.....


Vill tacka SSRK Gotland för ett himla trevligt prov.


När vi kom hem fick vi höra att Vegas bror Zeb hade varit på lilla retrievermästerskapet där de snöt ett 1:a pris och blev utsedd till bästa hund i sin klass! Stort GRATTIS Lotta!!!


Stort TACK till alla Er som gratulerat oss, via hemsida, sms, Fias förbannade FB;))


/Andreas




   





Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 1 ) 


 Fredag 2010-09-10 13:32 

Nue jeävlar haur gobben bliet spriett språåongande galen!


Det är ju så himla poppis att åka utomlands och starta hund nu för tiden, och jag vill ju inte vara sämre.
Därför tar vi vårt pick & pack och drar till kontinenten ikväll. Lite nervös är man allt. Färjan går kl. 21.10. Detta retrieverns hemland skall bli kul att besöka, än i mitt 41-åriga liv har jag inte besökt ön. Kände att det var dags.


Ett tre-dagars open stake, med novice idag, open imorgon, och sen då för oss som kommit lite längre på Söndag...
Blir inte ett dugg förvånad om sådana herrar som Halstead, Phillips och varför inte nån duktig Irländare dyker upp på linjen, vad vet jag?
GET OUT VEGA!, skriker man bara liksom.


Lite lustigt att färjan går ifrån Oskarshamn tycker jag nog allt, men va fan en liten böj runt Skåne sen är man snart där.


NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, inte ska lilla jag till England, men väl till Gotland. Land som land inte spelar det nån större roll. Och ett tre-dagars prov är det ju iallafall och vi startar på Söndag.


Intressant att se hur de lägger upp proven där, det måste ju vara skillnad ifrån Sverige...


- Siöket gaur näjre i Lummelunda-gruottan.
- Landdirigeiringejn liegger vied trejdje rauken.


Va! tillhör Gotland Sverige??
I helvete heller! Dom pratar ju skitkonstigt där, och sen är det fan en ocean emellan!


Skit samma, vi ska dit ändå. Bokat rum på ett litet pensionat har jag gjort för en liten weekend på tu man hand, jag och lilla Fia.


Men nu måste jag packa, lovade att det skulle vara klart när hon kommer hem.
/Andreas



Warning: mysql_fetch_array() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /home/u/u1692565/www/files/inc/cdb.php on line 2725
Tipsa en vän Kommentera,   Visa kommentarer ( 2 ) 


 Senaste inlägg
2012-11-12 17:43
A-prov
2012-06-05 21:40
WT
2012-05-29 16:52
Tullgarn
2011-10-31 19:56
Nordiska
2011-10-23 20:32
HALLÅÅÅ!!

 Arkivet
november 2012
juni 2012
maj 2012
oktober 2011
april 2011
januari 2011
oktober 2010
september 2010
augusti 2010